Austen Jane

Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: "Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.""Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!<br/><br/>"Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om", skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?Emma utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn. 1956 översattes romanen av Sonja Bergvall, men nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en av Sveriges skickligaste och mest erfarna översättare.- Det är roligt att försöka göra en översättning som måste vara trogen originalet samtidigt som den ska kunna läsas och förstås idag, en språklig balansgång, säger Rose-Marie Nielsen. Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska, och de gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet. Andra svårigheter hos Austen kan vara syftningarna, vem avses i respektive sammanhang, och något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk, nämligen tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.

Anne Elliott och kapten Frederick Wentworth möttes och förälskade sig när de var mycket unga, men skildes åt av beskäftiga släktingar. När de många år senare möts igen måste de ifrågasätta och övervinna de förutfattade meningar som en gång drev dem isär.<br/><br/>Övertalning är Jane Austens sista roman. Den handlar om kärlek och äktenskap, och är berättad med den humor, insikt och ironi vi förväntar oss av Austen. Men liksom sin författare är hjältinnan mognare och tonen är mer allvarlig. Romanen pekar framåt mot romantiken.<br/><br/>Övertalning kommer nu i ny översättning av Maria Ekman.

Systrarna Dashwood, bedragna på sitt arv av bror och svägerska, försöker navigera i kärleken under en tid då äktenskapet var en ekonomisk överenskommelse lika mycket som en känslomässig. Elinor, den ansvarsfulla storasystern, är för återhållsam och Marianne, den yngre och mer impulsiva är för lättrörd. Båda egenskaperna kan ställa till problem på den svåra vägen mot lyckan. Förnuft och känsla måste väga upp varandra för att de älskande ska kunna förenas.Nu kommer en nyöversättning av Maria Ekman av Jane Austens klassiker.

Jane Austens brev ger oss en unik insikt i romanförfattarens dagliga liv. Privata och skvallriga, observanta och avslöjande, väcker de till liv hennes familj och vänner, omgivningar och samtid med en fräschör som överträffar moderna biografier. Vi känner igen rösten från Stolthet och fördom: kvick och underhållande då hon beskriver det sociala livet; tänkvärd och lärorik när hon skriver om det litterära hantverket.För urval och översättning står Paulina Helgeson.